Det är dagen efter valdagen. Ett digert arbete väntar för den tillträdande nya regeringen. Vilka kan tänka sig att samarbeta? Vilka kan man tänka sig att samarbeta med? Vilka kliver fram och tar ansvar? Det politiska läget är plötsligt väldigt knepigt. Svenska folket har röstat och de har röstat för en förändring, men hur ska den här förändringen kunna ske och vad kommer den innebära? 

Många är frågorna. Många är inläggen. Stor är sorgen och frustrationen. Vissa sörjer alliansens storförlust. Andra sörjer över att de rödgröna inte verkar få egen majoritet. 87% av Sveriges befolkning sörjer för att ett fruktat parti fått resterande 13% av rösterna. Många har helt enkelt ingen åsikt. Resterande 13% tänkte jag ägna mycket av mitt inlägg till att försöka förstå.

Det finns inte EN förklaring. Det finns många gemensamma nämnare som knyter samman Sverigedemokraternas röstare, men var och en har haft sina skäl och sina anledningar. Sverige är ett unikt land och kan bli ännu mer unikt, men strömningarna som råder i det Svenska samhället är inte unika för Sverige. Överallt blåser det upp till storm. Det har kokat för en lång tid i stora delar av världen. Av frustration. Av ilska men främst av allt av oro. Rädsla - denna ständiga orsak till negativa spiraler. Säga vad man vill om Star wars, men jag måste hålla med om deras teori: Rädsla leder till ilska - ilska leder till hat - hat leder till lidande. Människor har varit rädda länge av flera olika anledningar. Rädda så länge att rädslan övergått i ilska och i vissa fall även hat. Men vad är de rädda för? Vad är de arga på, frustrerade över? Jag tänker inte blanda in världspolitiken mer än nödvändigt utan - skrämmande likt dem jag vill motverka - hålla mitt resonemang så mycket som möjligt innanför landets gränser.

Krig och andra katastrofer har alltid föranlett stora flyktingströmmar och efter omskakningen 2001 har kurvan av krigiskhet eskalerat. Irakkriget, USA's krig mot terrorismen, jakten på Bin-laden och Hussein, inbördeskrig och oroligheter i östasien, arabiska våren, krig i gazaremsan och västasien. Rysslands krig mot Ukraina, ISIS härjningar i mellanöstern som blir värre och värre. Män som sedan millenniumskiftet gjort som människan alltid gjort - illdåd i religionens namn - och därmed dragit ett fruktansvärt dåligt rykte över en världsreligion som i mångt och mycket inte är mer skrämmande än någon annan. Lägg på detta en finanskris som bringat flera länder ned på knä.

Och allt detta får vi höra talas om hemma i Sverige. Människor blir rädda, människor undrar varför, människor söker enkla svar på svåra, komplexa frågor. Det är just de här svaren som högerextrema partier har så lätt att ge. Det är bara att peka på en syndabock med hela handen och högljutt exklamera "Där har ni problemet - där har ni källan till allt ont." För dem som inte har energin eller intresset att själva sätta sig in i problematiken eller själva reflektera bortom den information de får är den typen av argument väldigt lätt att ta till sig. Det är på det sättet som vi genom världshistorien kan utläsa hur de stora tyrannierna vuxit fram, åtminstone de som började som demokratiska. Det är den typen av retorik - syndaboksretoriken - som vi måste vara vaksamma på. En annan mycket stark varningssignal är när någon eller några ikläder sig martyrrollen. Bara för att man proppar ull i öronen blir man inget får. Att företrädarna är fårskallar är heller inget skäl att tro att de är lammungar. 

Men 13% av Sveriges befolkning röstade på detta enkla alternativ. Jag har sett många statusuppdateringar som anger att "Nästan var nionde Svensk är Sverigedomkrat" och "Rasismen har nu på allvar fått fotfäste i vårt land." Själv tycker jag förstås att denna utveckling är både skrämmande och aningen överraskande, men det måste ses i ljuset av de gångna åren. Rädslan för hot utifrån är förstås en stor faktor för många men jag tror att de allra flesta som röstat på Sverigedemokraterna har gjort så av frustration över inrikespolitiken och vårt samhälles utvekling. En under de senaste fyra åren bakbunden regering. Hög arbetslöshet, ökande utförsäkringar, ökande klyftor och en havererande välfärd som läcker pengar till privata vinstdrivande företag har fått många att inse att en förändring är nödvändig. Tyvärr har många sökt efter enkla lösningar istället för genomtänkta, men förhoppningsvis kan en ny regering visa dessa osäkra, frustrerade väljare att en förändring är möjlig utan exkluderande medel och utan att "röja undan syndabockarna." 

Men främst av allt är det VI som måste vara tydliga. VI som vill ha ett varmt, kärleksfullt och hållbart samhälle. VI som bryr oss om idéer och visioner, som vill få bukt med fiendskapet och åter vända strålkastarljuset till glädje, värme, ljus och kärlek. VI måste visa - inte bara genom ord utan genom handling - hur fantastiska vi människor kan vara, hur mycket starkare än rädslan och ilskan som kärleken och medmänskligheten är när den ges chans att gro. Det ligger i allas vår makt och är även allas vårt ansvar, att visa för våra medmänniskor att det finns lösningar bortom skuldbeläggande och att rädsla, ilska och avsky aldrig är en konstruktiv kraft. Vi måste visa de frustrerade tvivlarna att man inte behöver bränna ner ett hus för att byta dess inredning. 

Det är rädslan som driver människan till destruktivitet. Det sista vi behöver nu är en häxjakt på "De där tretton procenten som är rasister". Vi har inte råd att bli misstänksamma och låsa in oss. Vi har inte råd att bli rädda.

Vi måste ena oss. Mot rasismen. För ett öppet, tolerant, inkluderande och välkomnande samhälle.

Vi måste ena oss - om inte i grupp så i tanke och handling - om att kärlek och värme är det enskilt krafitgaste vapnet mot hat och kyla.

Vi måste ena oss - för motsatsen till enighet är splittring. En splittring som hotar att slita landet och oss människor i stycken.

Var inte rädd. Blunda och andas. Känn ljuset inom dig. Känn glädjen och kärleken som alltid finns där hur liten den än må vara. Känn det, uppfylls av det... Och sprid det till andra. Tänd ditt ljus och låt det brinna - tillsammans ska vi fruktan, hat, missnöje och mörker övervinna.

//Jon the Joyful

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De senaste dagarna har jag läst många synpunkter i mitt nyhetsflöde. Jag har sett länkar från och jag har diskuterat med flera intellektuella människor. Allt tycks handla om dessa 87% kontra 13%. Det handlar om ilska. Frustration. Förvåning. Sorg. Sh...