De senaste dagarna har jag läst många synpunkter i mitt nyhetsflöde. Jag har sett länkar från och jag har diskuterat med flera intellektuella människor. Allt tycks handla om dessa 87% kontra 13%. Det handlar om ilska. Frustration. Förvåning. Sorg. Shock om ni så vill. Analyserna haglar och jag antar att även mitt inlägg kommer upplevas som någon form av amatöranalys.

Vad är en fråga utan ett svar? "Retorisk" svarar något smartass och missar därmed poängen. En retorisk fråga saknar aldrig svar, svaret finns där underförstått eller ges av retorikern själv i ett senare skede. En fråga utan svar utmanar vårt intellekt och vår analytiska förmåga, vilket ifall utamningen accepteras leder till ökad förståelse och kanske rentav till pudelns kärna. Men vårt intellekt är begränsat, hos vissa mer än hos andra eller i alla fall på olika sätt. Hur som helst tänkte jag att jag skulle utmana mitt eget med frågan: Varför dessa 13% och vad gör man nu? Nå, bara genom att säga ordet "man" har jag uteslutit 13% av den svenska befolkningen, fråntagit dem ansvar och lagt det på "oss andra." Och HÄR ligger nog det stora problemet, pudelns berömda kärna, men jag återkommer till det (Ägget kom förresten före hönan, så har vi rätt ut den gåtan också).

Röstat är röstat. Vad som skett går inte att ändra. Varför blev det som det blev? Och vi kommer till den största frågan, som sätter skräck i så många besvikna väljare: Är 13% av Sveriges befolkning rasister?

???

Bitch please!

Säga vad man vill om Sverigedemokraternas företrädare men det är inte många av de 13% av väljarna som röstar på främlingsfientliga åsikter. Eller på charmtroll med järnrör. Det handlar om en känsla av svek. Sveriges politikerkår och detta jippo som skulle föreställa en valrörelse tjänade inte till annat än tröttsamma diskussioner om pengar och hur oduglig den andra sidan är på att regera. Politiker som med stolthet deklarerar: "jag har pratat med N.N" ur den svenska befolkningen illustrerar bara deras verklighetsfrånvändning.

Grattis, herr politiker (för de flesta är onekligen herrar), du har lyssnat på EN människa för att denne sagt EXAKT det du ville höra. Och nu använder du henom i ditt spel om att komma till makten - vi kan nästan kalla det kampen om Järntronen - och slänger i ansiktet på dina motståndare: Se vad er politik drabbat eller kommer att drabba den här stackars lilla människan. Vad ska ni göra åt det, va? På så sätt reduceras vi vanliga människor till brickor i ert spel, åsikter som ni lyfter fram endast när det tjänar era syften. En av mina teser är därför: DET är vad alla dessa människor har insett under dessa år. Att politiker spelar ett maktspel och vi väljare försvinner ut i periferin. Valrörelsen kom ironiskt nog att handla mycket om just Förtroendefrågan och här har vi resultatet: 13% av Sveriges befolkning tror inte på sittande politikers värnande om deras bästa. 13% (kanske 10-11% om man räknar bort de som faktiskt attraheras av de främlingsfientliga, hatiska strömningar som genomsyrar partiets företrädare) av Svenska folket föraktar politikerna så till den grad att de låter sig hypnotiseras av de enkla raka svaren och låter historien upprepa sig själv. För som jag nämnde tidigare, många är de människor som inte orkar eller vill sätta sig in i politiken och andra frågor som i förlängningen avgör både deras egen och andras framtid, och dessa människor vill gärna tro på de raka svaren. De enkla svaren. Syndabockspolitik. Martyrpolitik. Ett resonemang otäckt nära Dolkstötslegenden. 

Är 13% rasister? Attraheras så många som 13% av uttalanden som "nu skiter vi i den här lilla horan" och "muslimerna är det största hotet i modern tid?" Som min underbart charmige och kloke vän Joel så vackert uttryckte det: "Det verkar som att jag är en av 97% ur Sveriges befolkning som röstade ned feminismen." 

Politikerna har ett stort ansvar. Visst kan man lasta Alliansen för att under sina åtta år vid makten givit Sverigedemokraterna grogrund för en uppgång på över tio procentenheter, men det är inte deras fel. Då är vi återigen inne på syndabockspolitik. ALLA har ett ansvar, politiker som medborgare. Politiker har ansvar att driva invånarnas frågor, lyssna och handla efter vad de själva tycker är rätt. För det räcker inte med att som Alliansen lyssna på vad väljarna tycker är viktigt och sedan säga att det är just det man står för, det handlar om att vara övertygande och faktiskt ha en idé om vad man ska göra och hur, och ha folkets bästa framför ögonen och inte sitt eget och sina närmaste vänners. Vårt ansvar som medborgare är att visa solidaritet med varandra och visa att trots den riktning som både Sverige och övriga världen tagit de senaste århundradena i form av kapitalism, marknadsliberalism och allt-åt-mig-politik så lever människovärdet vidare som det högst överordnade. Människovärdet och jordens framtid. 

Är 13% rasister? Vi mot dem! ÄR det du? Är det han? Är det hon? Är det dom? Misstänksamhet och häxjakt är det sista vi behöver. Fiendskap gentemot våra medmänniskor tjänar bara till att spä på de obehagliga strömningar som blivit starkare och starkare de senaste åren. Pudelns kärna? Där har vi den - lyssna på varandra. Visa varandra tillit och solidaritet. Medborgare och politiker måste båda visa med handling att en bättre värld är möjlig. Det enda som krävs är idéer och mod.

Så jag vill uppmana alla: Var inte rädda! Var inte misstänksamma och uteslutande. Det finns ingenting som heter 87% vs 13%, det finns ingenting som heter vi mot dem. Det finns bara vi - människor - och vår hållbara framtid. DÄR ligger kampen. Jag vill mana till lugn - att anklaga alla som röstat på SD gör endast dessa människor arga - får dem att känna sig ännu mer utsatta och svikna - och motar dem längre bort från det varma samhälle som vi alla borde tillhöra.

Fördöm inte - lyssna. 

Vi hör alla samman

/JTJ

 

Joinna

18 september 2014 02:01

Jag håller med dig i en hel del, men har fortfarande otroligt svårt att förstå de argument som SD-sympatisörer har för sin röst. Jag har hört en vid variation som rör allt ifrån gamla som röstar för att bevara Sverige för kommande generationer, rädsla för arbete och ekonomi till faktiska rasistiska åsikter. Men ingen av dessa är logiska på något sätt i mitt huvud, och känner jag mig ändå till och från rätt stolt över min förmåga att analysera människors handlande och förstå motiv (oavsätt om jag håller med eller inte). Det är ett stort mysterium.

Det verkar dock vara många som är inne på samma teori som du, att det handlar till stor del om ett utanförskap och att ta en "lätt väg", eller att känna sig missnöjd rent allmänt med politiken. Då är ju frågan vad som gör att de andra partierna som socialdemokraterna och moderaterna, som tidigare verkar ha varit partier som fångat upp dessa människor, gör annorlunda för att dessa människor inte (längre) söker sig dit istället.
Det finns ju statistik på att allt fler har en misstro till det politiska systemet, men vad är det hos SD som de då litar på? Är det för att de har ett mer direkt angrepp invandringen i en tid där detta är ett hett ämne som gör att människor upplever dem som mer "trovärdiga" politiker eller kan det vara för att de är nya, engagerade och ambitiösa? Eller har det bara med Jimmie Åkesson att göra? För man kan inte undgå det faktum att han är oerhört karismatisk och i princip drar hela partiet framåt och städar upp, samtidigt som andra högt uppsatta medlemmar skapar skandaler.

Min poäng har lite försvunnit i denna texten, men jag är på väg åt poängen att så länge vi inte kan se ett samband mellan vad som triggar dessa rösterna, genom studier eller liknande så har jag svårt att se att människor i allmänhet som inte röstar på SD kommer kunna ha inställningen att vi alla är människor. Jag tror att många ser negativa kommentarer och rasistiska handlingar till den grad att det är svårt att sympatisera eller förstå förrän det finns en tydlig förkalaring från de som röstar på SD om hur de resonerar. Men fram tills dess så tror jag att folk komemr fortsätta demonstrera mot SD och baktala de 13% som röstade. SD-sympatisörer kanske är rädda för vart vi är på väg politiskt, men jag undrar om inte alla andra (speciellt demonstranter och anti-rasister) är ännu räddare för vad allt detta kan utmynna i om det inte stoppas. Alla är rädda för förändring när man inte vet vart det är på väg. Det är en väldigt pessimistisk tanke, men jag tror att allt detta antingen leder till en förändring i politiken (i bästa fall) eller stigmatisering av SDare som rasister och motdemonstranter som aggressiva. Vi har ju redan märkt att alla polisinsatser har ökat och skapat kaos på den fronten.
Men förhoppningsvis går vi åt ett annat håll som är mindre kaotiskt och mer tillmötesgående och öppet.

Tro nu inte att jag inte håller med dig, för det är alltid bra att försöka att inte exkludera grupper ur samhället, men jag är nog lite mer pessimistisk i denna frågan.

Stora kramar!

Jon The Joyful

21 september 2014 09:36

Självklart är det så att alla som röstat på SD har olika, unika skäl till det, olika argument etc men jag tror att det som förenar de allra flesta är ett missnöje med den politiken som drivs och de politiker som driver den. Alliansen har drivit valrörelsen och det politiska klimatet till att handla om ekonomi och förtroendefrågan vilket gjort att de kampanjande partierna bara kastat bajs på varandra. Bajs och tomma löften. Detta har lett fram till att de osäkra väljarna fått höra från båda sidor hur usel den andra sidan är. Jag tror därför att SD fick alla dessa röster just för att de drev en egen valrörelse och till stor del stod utanför allt det som väljarna föraktar hos rådande politiker.

Därför är väldigt många av dessa röster (enligt min tes) ett straff och ett krav på förändring och förbättring till nuvarande politiker. Missnöjesröster om ni så vill. Det försvarar inte Det Ansvarslösa i att försätta Sverige i en omöjlig politisk situation och det Historielösa med att rösta på ett främlingsfientligt, rasistiskt parti - men det betyder inte att vi andra ska bli misstänksamma och arga. Vi måste visa dessa vilsna själar tillbaka till samhället, till solidariteten och medmänskligheten - medan politikerna måste inse att bajsmackor inte vinner väljarnas förtroende.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är dagen efter valdagen. Ett digert arbete väntar för den tillträdande nya regeringen. Vilka kan tänka sig att samarbeta? Vilka kan man tänka sig att samarbeta med? Vilka kliver fram och tar ansvar? Det politiska läget är plötsligt väldigt knepig...